Detta är egentligen alldeles för personligt för bloggen. Och jag tycker det är lite jobbigt att skriva. Men jag ska fasen få vara stolt över detta och det vill jag att ni ska veta.
Rädslor är inget man ska skämmas för.
Jag är ingen tjej som söker äventyr eller nervkittlande utmaningar. Och detta var mitt Mount Everest.
Min största prestation hittills i livet när nog detta plastkort. Det kan låta som en bagatell, något väldigt många tar för givet. Jag har övningskört sedan jag var 16 och har både körvana och trafikvett, så egentligen borde det inte ha varit så svårt rent tekniskt. När jag var yngre satte ekonomin stopp, och ju längre tid det har gått desto större har min rädsla för trafiken blivit. Ett mycket ovälkommet arv. Har snackar vi ett mentalt Mount Everest.
Det har varit så himla jobbigt och jag har gråtit, haft svårt att sova, migrän, ångest, ältat osv… Jag har varit nära att bara strunta i det för jag tyckte inte det var värt all oro. Till en början så litade jag inte ett skvatt på andra trafikanter och kände att jag måste ha koll på så mycket att hjärnan i princip stängde ner efter lektionerna. Att sedan göra detta i en ny stad… Jag fick huvudvärk efter 15 minuter och kunde sova en hel dag efter en lektion. Jag har ett ganska gott självförtroende överlag men i detta har jag varit så fruktansvärt osäker och rädd, det har känts oövervinneligt. Jag trodde inte jag skulle vilja köra bil efteråt ens.
MEN, jag plågade mig igenom lektionerna, M var mitt självförtroende, min klippa och min idiotiska envishet kom till nytta. Jag satte teorin och uppkörningen på första försöket. Då fick jag tillbaka självförtroendet. Och känslan är så galet härlig. Rädslan är borta och jag njuter av friheten. Jag överbevisade mig själv.
Jag gjorde det!
Tack för blommorna ni som vet hur jag har kämpat!
LOVE I
Åh detta inlägg träffade rakt i hjärtat. Att höra att någon känner eller kände likadant som mig. Närmar mig tretti och har fortfarande inget kort… Hur mycket jag vill så är det verkligen ett mount everest i vägen. Så nu, tack vare ditt inlägg, har jag skrivit in mig på körkskolan 🙂 jag håller alla tummar att detta kommer gå vägen
Grattis! Jag tog mitt körkort för lite mer än ett år sedan och den lättnaden alltså. Kommer säkert var superskönt sen när du har bebis 🙂
Grattis fina Ida! Så sjukt starkt jobbat. Klart du skulle ha körkort, välkommen till körklubben =) Kramar från Charlotta
[…] för alla fina gratulationer och framförallt alla era historier kring det där med övervinna er rädsla. Så många som känner lika, vi är många i samma båt! Tack för att ni delar med […]
Stort stort grattis till dig – så glad för din skull! Kram 🙂
Så otroligt bra gjort, vännen! Helt grymt. Och så klokt av dig att göra det innan babyn kommer. Jag gjorde själv uppköringen när jag var i vecka 7 och mådde så illa. Men det gick vägen och det har varit så otroligt mycket värt att ha körkortet efter detta. Vilken frihet! Än en gång stort grattis till din prestation!!! /En som började övningsköra vid 17 (år) och tog kortet vid 30 (år) – jag vet precis vad du talar om!
Bra jobbat – grattis till kortet!! Det är inget konstigt att medge att något ”skrämmer skiten ur en”. Men så skönt för dig att ha tagit dig igenom detta och lyckats med ditt mål. Och skönt att du vågar köra nu. Laila
Hejja dig snygging!! Grymt gjort och vad underbart att du överkommit din rädsla. Själv har jag haft körkort i drygt 5 år och är livrädd fortfarande. Kör så lite jag bara kan och undviker det mitt bästa 😉 Lycka till, och vad skönt för dig nu när mini snart anländer. Kram
Stort grattis! Superbra jobbat 🙂
Massa Grattis !!!
Snälla kan inte du hjälpa mig att sprida det initiativ jag startat för Musikhjälpens räkning i kampen att stoppa spridningen av HIV.
Jag har startat en digital insamlingsbössa jag döpt till BLOGGBÖSSAN och uppmanar nu alla bloggare och bloggläsare att skänka en slant.
Vore guld om du ville hjälpa mig att nå ut till så många som möjligt!
Mer info om hur man ger pengar finns här ; http://moonzanna.se/2014/december/alla-sveriges-bloggare-kan-bidra-med-lite.html#comments
Grattis 🙂
Åh, STORT grattis! Och vad jag behövde läsa det här just idag. Jag känner igen mig i varenda ord, så jag förstår dig precis! Jag plågar mig också igenom det här för tillfället, har fullt upp och snart smäller det med uppkörning och hela faderullan. Jag lider av sån enorm stress, ångest och allt vad man nu kan komma på över det här, känslor som jag aldrig har mött annars.
Du ska vara stolt, vad bra du är!
Stort grattis! Vad grym du är som överkom din rädsla och tog det. =D
Stort grattis!
Själv tog jag mitt när jag precis fyllt 18, bor i en liten håla mitt ute i ingenstans så körkort var det bästa som hänt mig! Var super nervös och hade mycket ångest inför mina prov då jag aldrig lyckats prestera under press tidigare men nu när de är gjort så var det så värt allt slit!
Njut!
Grattis Ida! Super bra jobbat! Jag är så stolt att du vågade! Mitt ända råd nu är… Kör mycket o ofta! Kram
wooohooo! grymt av dig! stort stort grattis!
Grattis! Känner så väl igen mig, tog mitt när jag var 28. Min största rädsla var påfarterna på motorvägen & egentligen allt som har med bilkörningen & göra. Var också gravid & kände nu eller aldrig.. Klarade oxå både teori & uppkörning på första : )
Stort grattis och modigt av dig att dela med dig! Känner så väl igen mig i din situation; har känt den där brutala ångesten över att inte ha lyckats ta körkort, fast man ”borde”. Till slut blir det precis som du säger ett Mount Everest, som känns som något omöjligt. Tror faktiskt att det är lite av ett ”duktig-flicka”-problem; teorin möter praktiken och försiktighet är inte alltid till ens fördel…
Jag rev av mitt körkortsplåster i somras efter 5 års övningskörning. Trots att jag har en examen från ett fint universitet, tror jag minsann att det är körkortet jag är mest stolt över!
Återigen, stort grattis!
Grattis fina du!
STORT grattis Ida! Jättehärligt att du övervann din rädsla! Du är inte ensam! Jag tog körkort när jag var 19 i Östersund där jag är uppvuxen, men flyttade efter 3 månader ner till Göteborg där jag inte körde bil en enda gång på de tre år jag bodde där. Redan där byggde jag upp en sjuklig rädsla för att köra, och den blev inte bättre när jag flyttade till Stockholm för 4 år sen där jag inte heller kört en meter. Du kan ju tänka vilken ångest som hunnit byggas upp kring den där förbaskade plastkortet av att inte kört bil på 7 år. Jag jobbar dock på att återta självförtroendet, så nu är det väl min tur då 🙂
Grattis till Körkortet. Så himla duktig. Kram och lycka till med den lill* som kommer snart med
Grattis, vad starkt gjort! Oavsett vad det är man är rädd för så känns det stort för en själv, att du då klarat det är verkligen något du ska vara stolt över. Så sträck på ryggen och bli lika stolt varje gång du måste visa ditt körkort 🙂 Kram och grattis igen
Ett stort GRATTIS,bra kämpat.
Härligt vad grymt gjort att bara fortsätta trots att det tar emot! Och det här var precis vad jag behövde läsa idag, jag är alldeles i slutet av min utbildning ( drygt en vecka kvar) och mitt uppe i slutpraktik och jobbsökande, jag vet inte vad som kommer att hända i framtiden och att inte ha kontroll är det värsta jag vet. Jag har undrat varför jag har valt det här yrket och mest kännt för att bara hoppa av och lägga ner bara för att jag inte kan kontrollera framtiden men nu när jag läste det här känner jag nånstans att dt fajtiskt finns en möjlighet att det kan bli bra. Så ett jättestort tack för att du delade med dig!!
Kram