Trött måndag här! Har börjat sova lite sämre igen, mest pga min axel som smärtar. Den hoppar och far åt alla möjliga håll så den där gigantiska och otroligt jobbiga operationen jag gjorde för ett år sedan känns ganska meningslös. Prio ett när vi vet vart vi ska bo blir att köpa en ny säng. I Grekland hade vi en mjukare säng och det var som medicin för mina axlar och min sömn. Men men, nu ska jag hälla i mig lite kaffe och sätta igång med dagen. Fick ett härligt bud nyss som jag bara måste visa, och senare blir det en dejt med fina Tess och sedan vidare till Emma för lite hårfix.
– – –
Tired monday over here. I’ve started to have trouble sleeping again, due to my hurting shoulder. It pops all the time, so that huge surgery and terrible time afterwards feels pretty wasted. In Greece we had a softer bed and that was like meds for my sholders and my sleep, so a new bed is my number one purschase when we know where to live. Well, time for me to drink that coffee and start the day. I just got a cool delivery that I’ll show you later, I also have a date with my darling Tess and a hairfixing appointment with Emma.
Have a great Monday!
LOVE / I
Hej Julia! Ja det stämmer. Jag har jobbat med barn sedan jag blev klar. Först på Neoatalintensiven i Uppsala och sedan på Allmänped i Gävle. Tidigare har jag jobbat som usk på Hjärtintensiven i Uppsala och på äldreboenden. Jag är allmänsyrra men har turen att bli handplockad och upplärd inom neonatalogin, så på det sättet fick jag kompetens inom barn.
Att jobba på barn är kanske inte lika fysisikt krävande på vissa plan men det är ändå extremt krävande. Man får springa mycket och svara på många frågor från oroliga föräldrar som ringer ofta. Man blir konstant avbruten i sitt arbete. Det har jag upplevt på alla barnavdelningar jag jobbat på. Men det beror nog också på hur avdelningen är uppbyggd, för att snåla på personal bygger man ofta expeditionen mitt i avdelningen så att den blir en samlingsplats och att man alltid är tillgänglig. (känns det igen?) Jag önskar man kunde gå undan oftare för att koncentrera sig på vad som ska göras.
Att jobba på en avdelning med yrkesstoltet och bra stämning är fantastiskt. Jag älskar mitt yrke men tyvärr tycker jag att arbetspolitiken inom landstinget är katastrof. De litar på att man ska jobba för två utan någon belöning. Klarar man det bra så drar de in ännu en personal eftersom man är så ”effektiva”. Syrror med kompetens byter jobb eller blir sjukskrivna pga att arbetsbelastingen på dem blir extra hög och att de får dåligt betalt för det. Den blir bara ännu högre när man då måste anställa nya syrror. Kompetensen blir tunn personalen mår dåligt och vården blir sämre. Ond cirkel!
Om jag ska fortsätta i yrket så skulle jag vilja söka mig mot den privata sektorn faktiskt. Men det är lite svårt att komma in på såna ställen. Bra att börja redan nu, det är mitt tips till dig!
Kram Ida