På Santorini började jag misstänka att något var skumt. Mina bröst fick helt plötsligt inte plats i kläderna. Knas! Jag hade under en tid känt att min kropp inte betedde sig som den brukade, jag var orkeslös. Micke drog parallellen före mig, gravid?! Jag var tveksam, men hade dålig koll på min cykel. Väl hemma i Athen blev jag krasslig, svimfärdig och konstig. Kanske skulle ta ett test ändå? Väntade några dagar till innan vi slog sak i saken. Ett test med grekisk bruksanvisning, blev några såna. Vi satt i sängen helt chockade. Sedan gick vi och köpte färska croissants och firade med frukost i sängen. Det var ingen tvekan. Jag var gravid.
Maj: Här, typ direkt efter, började mina höfter krångla. Det gjorde ont och helt plötsligt gick knappt jeansen över höften. Morr!
En ”mysig” trip till Sounio. Här mådde jag som sämst. Svullen, yrslig och lätt illamående hela tiden. Dålig hy & dödstrött. Vi försökte sysselsätta oss nonstop för att jag inte skulle somna. Jag har ju haft sömnpoblem och kan ABSOLUT inte sova på dagtid. Ganska snart märkte jag att det inte var så längre, sov som en stock både dag & natt och illamåendet gav sig efter några veckor.
Juni: Men mönstret på denna klänning var tacksamt! Slapp hålla in, hihi
På bröllop med halva fotbollssverige där det alltid verkar råda babyfeber, kände hökögonen på mig 🙂 Klänningen satt konstigt och dessutom öppen bar. Inte lätt att dölja. Jag tyckte det var helt uppenbart och om någon frågade rakt ut nekade jag inte. Alla som misstänkte något här får räcka upp en hand!
Juli: Här var det nästan omöjligt att dölja kulan och jag köpte massor av svarta & draperade kläder. Jag hade en skum klåda på kroppen som också lyckligtvis gick över ganska fort. Här började vi berätta för våra vänner. Vi flög ut i europa i jakt på ev ny hemstad, men fick ett erbjudande på hemmaplan som kändes mycket mer lockande. Fortfarande lite chockad över att jag var så lugn och harmonisk under denna turbulenta tid. Men vi valde med omsorg och var trygga i det. 
Här utnyttjade jag över-/underexponering till max. När vi flyttade till Helsingborg slutade jag dölja magen medvetet, vi kände ändå ingen här och alla i laget visste. Att fota outfits blev helt omöjligt, åhhh jag blev galen! Det blev dags att kläcka vår lilla hemlighet för offentligheten.
LOVE I
Åh men tack fina fina du. Som jag uppskattar att du tar dig tid att kommentera! TACK! Fortsätt kämpa, jag hållar tummarna för er! Stor kram / Ida
Tack för att du delar med dig och är inspirerande med både mode, skönhet och graviditet. Jag är i vecka 16, fortfarande i stadiet där jag döljer magen då jag inte känner mig redo att prata om min graviditet förrens jag har varit på Ultraljud..
gåshud! ni är så fina. kikar här varje dag ska du veta, du är grym. kram
<3